Norrtuna 1965-72
Åren då jag växte upp på Norrtuna i Järna minns jag som en härlig barndom.Det var så många barn i olika åldrar så man hade alltid någon kompis att vara med.
Vi hade inte mycket leksaker vi hittade på allt möjligt. T.ex då de grävde för bygget kom det fram massa blålera som man kunde göra olika gubbar och tavlor av. Mellan ytong blocken låg det gula små brickor i plast. De kunde man samla på och tävla vem som fick i hop mest. Man samlade fina små tunna kablar i olika färger som vi kallade sprängtråd från bygget. Vet inte men det var koppartråd i dem och man kunde göra allt möjligt av det smycken t.ex. och typ luffarkonst.
På vintern spolade portis en isbana i lekparken på nedre gården. Där kunde man åka en hel dag utan att man fick ett spår av träningsvärk. Vi åkte skidor, tefat,pulka och sopsäck i stora backen där det senare blev trappor upp till området. Vi var helt galna, kröp in i en säck och så fick man se var man hamnade ibland åkte man rakt in i ett stort träd,men det var bara påt igen.
Det här är en del av backen.
Vi byggde snögrottor av de stora högarna som blev då traktorn plogat. Vi smög på de större grabbarna som kunde göra mycket större och finare grottor och ibland fick man komma in.
Jag hade en kompis som var några år äldre hon heter Tanja. Hon var suverän på att hitta på sagor eller berättelser om oss barn på norrtuna, Vi kunde sitta i timmar och lyssna på henne. Ibland blev det följetonger som kunde hålla på i veckor. Ja livet var härligt de här åren.
Senare blev det ju killar och skoldanser, disko mm.
Mitt kära Norrtuna Min skoltid var okej till högstadiet. Då vet jag inte riktigt vad som hände? Jag tror att det där med olika lärare och klassrum inte var min grej.
Jag minns att jag tyckte mycket om matte, Men läraren vi hade i sjuan tog bort allt intresse för det. Det var han som person som störde mig. Han snörvlade, hade händerna i byxfickorna och stog bakom ryggen på en,det var äckligt. Jag slutade helt enkelt att gå dit.
En annan händelse i biologin (jag har alltid älskat blommor) jag hade jobbat jätte hårt och ritat och berättat in i minsta detalj om blommor, ståndare och pistiller verkligen lagt ner min själ i arbetet. Vad hände? Läraren Gyhlin tror jag han hette sa inte ett ord om det. Fy vad jag blev besviken. Han var våran klassföreståndare så nånting hade jag väntat mig av honom.
Jag slutade gå dit också.
En gång var jag hemma ca en månad utan att nån märkte något. Betygen blev inget vidare,men jag har klarat mig bra ändå tack vare människor som lyssnat på en åsikter och sett vad man gör istället för att lita på ett skolbetyg som inte säger något om en människa.
Det fanns lärare som sa att jag skulle sluta som ett socialfall och vara samhället till last hela livet eftersom jag inte ville lära mig det de sa att jag skulle kunna. Tror ni det sporrar en 13- åring?
Här gick jag mina fyra första år i skolan.